Ångest att komma tillbaks till skolan – hur man överlever de första dagarna efter semestern.

Komma tillbaks till skolan – ångest, som en jävla brev på posten.

Igår anlände jag tillbaks till Stockholm med en tomhet i bröstet. Efter en helg av skratt, fest och glädje var det som att allting fullkomligt gick sönder när jag kom hem till den varma lägenheten. Luften hade stått stilla trots detta upplevde jag en kyla. Det regnade utanför fönstret och allting kändes bara hopplöst. All pepp för att börja på nytt var bortblåst och allt jag ville göra vara att börja gråta. Gråta för att Way out west var över, att sommaren var slut och att skolan skulle börja. Jag var inte redo, inte än.

Tjej upplever ångest inför skolstart.
Här var tårarna oundvikliga.

Ni som inte följer mig på Instagram, gör det. Jag är ett komiskt geni, ibland. Men igår var det bara ångest. Att börja skolan var lite som en jävla käftsmäll. Jag känner mig en aning skör efter min vår, och livrädd att jag ska falla tillbaks i fel vanor. Men samtidigt är jag så stolt över mig själv och mina framsteg, att jag känner mig starkare än förr. Men det som känns läskigt är faktumet att jag påbörjar mitt sista skolår. Två år av studietid kändes som en evighet förut, som att jag skulle veta precis vad jag ville och ha verktygen för att nå dit. Men det är ju ingen tid alls. Blir man någonsin redo? Vet man någonsin vilken väg som är rätt eller fel? Slutar man någonsin vela?

Om nio månader är jag färdigutbildad, klar. Finito. Jag har nog gått runt och trott att man vet. Att när man blir vuxen då vet man vad man vill bli. Att jag förväntas ha ett riktigt jobb, ett jobb som behöver mig. Det är fasiken en svindlande känsla. Ett jobb där jag kommer behöva leverera ständigt, hur gör man ens det? Hur fan vet man ens vad man vill? Ni fattar ångesten.

Jag överlevde ångesten.

Imorse kändes det bättre. Jag fick massa svar av vänner och bekanta, alla sa att de kände igen sig. Min bästa C sa att jag bara skulle ta det lugnt, att bara ta varje vecka för vad den är. This too shall pass. Jag har mediterat, haft ett nytt mantra och känner sakta men säkert hur kraften börjar komma tillbaks. Idag är första skoldagen avklarad, och jag var ganska duktig faktiskt. 

Vi har varit tillsammans i ett FUCKING år!

Vi har varit tillsammans i ett 1år, hur jävla sjukt?

Här om dagen insåg jag och min pojkvän att vi hade varit tillsammans i 1år. 1 JÄKLA ÅR!!! Det är så typiskt oss att komma på en sån sak strax innan sängdags och låta dagen gå obemärkt förbi. Det låter så oromantiskt, men vi firar kärlek ofta och hela tiden. Men sällan på stora dagar som innebär press och krav, det är liksom inte riktigt vår grej. Blir ofta bara fel.

Vår väg till ett år har fasiken varit kämpig. Vid många vägskäl har det känts som att vi båda ibland velat ge upp, och haft svårt att se lösningar på våra problem. Det har gråtits, bråkats och svurits åt varandra men alltid slutat med att man inte riktigt är redo att gå isär. Ibland är livet inte lätt, och i år har det hela känts extra kämpigt. Med utmattningar, sjukskrivningar och stress har livet inte alltid varit på våran sida. Men det har aldrig varit en fråga om hur mycket vi tycker om varandra. För han kommer alltid vara min allra bästa vän.

Tillsammans i ett år.
Helt otroligt att han har pallat med min öppna skåpsluckor i ett helt år?

Vi har en helt magisk vänskap.

Vi har ett band, en vänskap starkare än någonting annat. Det finns ingen som förstår mig så väl och med från tonfall kan läsa av min fasad, han är även den personen som jag skrattar som allra mest med men han har också en hjärna som kan göra mig så perplex. Livet är ovisst och man kan aldrig svära att det för evigt kommer vara just vi. Det som är säkert är att jag aldrig kommer släppa honom och vår vänskap. Den är det vackraste jag har.

Jag kan bli provocerad av unga tjejer som målar upp deras relationer som oproblematiska i sociala medier. Livet kan inte enbart bestå av välregisserade middagar, pussbilder i solnedgången och glassiga resor på exotiska öar. Livet är så mycket mer än så. Man bråkar, man blir sams, man skriker och man säger snälla saker. Varför nämner vi aldrig sånt på Instagram? Att det är skit att vara tillsammans ibland? Kärlek och tvåsamhet är tufft, det består av tillit och kompromisser.

Trots det jobbiga kan jag inte vara mer tacksam att det är just han jag har spenderat det senaste året med. Han är verkligen mitt största fan, och det finns ingen jag hellre vill ha vid min sida just nu.

Hur jag ser på framtiden och vad jag faktiskt vill jobba med?

Hur vill jag jobba?

Hittade den här listan på Felizia Ugglas blogg, kände att jag kör en liten copypaste. För ett år sedan när jag började plugga hade jag en tydlig bild vad jag ville syssla med, men under min tid som student blev allting lite mer otydligt. Började fokusera mer på vad jag borde göra och tycka om än vad jag faktiskt intresserade mig av. Jag tappade lite den där kämparglöden och ba gled med i allt. Jag drevs så himla mycket av prestationer att jag började visa tendenser på utmattning. Jag tror även att jag drabbades av en lättare depression. Jag fick massa roliga jobberbjudanden men kände mig bara tom inför uppgifterna. Inget kändes kul.

Jag har chillaxat mycket den senaste tiden, enbart gjort grejer jag tyckt verkat kul samt inte jobba så mycket med prestation. Fått hjärnan att inse att jag duger som jag är. Samt tagit en djupdykning i min hela spirituella sida. Hur fett är det inte när man inser att man ska lita på universum och att allt gott finns inom räckhåll. Allt är energier blablabla. Iallafall, läste denna härliga listan och tänkte skriva lite hur min tankegång går.

Vad är det jag vill jobba med?

I april är jag färdigutbildad kommunikatör och ingen är gladare än jag. Jag är så jäkla stolt över mig själv och min framgång. Fasiken vad jag är duktig, då jag redan har fått lite jobberbjudanden känner jag ingen stress över framtiden utan snarare en tillit till mig själv och min förmåga. Vilken väg jag ska ta kommer att visa säg, det är ingen idén att stressa upp sig. Idag vill jag jobba med kreativt innehåll, jag vill skapa content. Idag är jag mest sugen att röra mig mot tv-produktion. Som producent, Creative Director, redaktör, projektledare eller Produktionsledare. Skrivandet kommer finnas kvar och jag hoppas att få skriva på manus, krönikor och artiklar i magasin och för webbplattformar. Jag vill alltså jobba med innehåll.

Elinor lever I New York.
Ibland drömmer jag om att sälja allt och flytta till New York .

Pengar, tid och jobb.

Hur viktigt är pengar? – Pengar är viktigt, men absolut inte döviktigt. Jag vill kunna resa, jag vill kunna köpa mig en lägenhet i denna stad känd som Stockholm samt unna mig något fint då och då. Jag vill inte känna att jag är livrädd för vilka räkningar som kommer in under månaden utan att jag ska ha full kontroll och tillit till att det alltid kommer att finnas mat på bordet. Men om jag har råd med alla mina kostnader och nöjen, så tror jag iallafall att jag kommer vara väldigt nöjd de närmsta åren. Det viktigaste just nu är att jag känner att jag faktiskt får följa mina drömmar.

Hur många timmar per vecka tycker jag är rimligt att jobba? Timmar är svårt. Om jag tycker att något är kul så jobbar jag gärna mycket för att det ger mig någonting. Det viktiga för mig är t.ex. att jag har två dagar för återhämtning i veckan, att det finns tid att gå ifrån och äta lunch i lugn och ro och att ingen höjer på ögonbrynen om något i livet kommer emellan. Allt beror helt på omständigheterna i vad jag får tillbaka av min arbetsgivare kontra med vad jag ger.

Vilka arbetstider vill jag ha? Jag är verkligen en morgonmänniska, jag är gärna på jobbet tidigt. Jobbar bäst på förmiddagen. Så gärna kontorstider. Men helt ärligt så är jag ganska flexibel av mig. Bara jag inte behöver jobba efter 20, då funkar min gärna sisådär.

Älskar mitt jobb
Jag är som lyckligast när jag får skapa, skriva och vara kreativ.

Semester-jobb och kollegor?

Vilken typ av kollegor vill jag omge mig med? Roliga människor som är stöttande. Jag vill känna en win-win, att folk verkligen uppskattar att ha än där, samtidigt som de vill se en växa. Jag vill också jobba på en plats där man har möjligheten att drömma högt och alla idéer är välkomna. Inga vassa armbågar utan snarare en plats med feedback och stöd. Jag vill också känna kreativiteten flöda, att skratten är oändliga och att man är en lite mini-familj.

Hur mycket semester vill jag ha? I sommar insåg jag verkligen hur viktigt semester är. Ledighet ska vara en självklarhet. Mycket semester, det är då man får de bästa resultaten.

Hur flexibelt ska mitt jobb vara?
Väldigt. Jag vill ju bli en digital nomad… jag vill vara på en arbetsplats där det allra mesta går att sköta från en dator samtidigt som jag vet hur mycket jag uppskattar att ha en plats att gå till. Är lite torn.

Kan jag tänka mig att jobba statligt? Nej det kan jag faktiskt inte. Jag har fått en känsla för vad statligt arbete innebär, och det är samma för mig.

Jag på en dålig arbetsplats
Här är en bild tagen på en arbetsplats där jag absolut inte trivdes. Jag var så ledsen varje dag.

Pluggat klart och värderingar?

Kan jag tänka mig att lägga några år på studier? Mjee på den. Kanske någon kvällskurs eller så. Men efter April kommer jag vara utbildad Kommunikatör, och jag tror att det där med studier kommer vara ett avlutat kapitel. Men mitt medium sa ju faktiskt att hon såg att jag skulle fortsätta plugga… så vem vet.

Vill jag jobba på ett litet, mellan eller stort företag? Litet alternativt mellan. Jag har jobbat på stora företag, och det är verkligen inte min grej. Jag vill hålla koll på vad alla sysslar med, samt vad företaget håller på med. Det finns fördelar med stora företag som säkerhet, regler och HR-avdelningar med det finns också en anonymitet och stora matsalar som jag finner lite obehaglig.

Måste mitt jobb gå hand i hand med mina egna värderingar? Ja. Om jag inte kan stå bakom ett företags värderingar samt val av anställda, så finns det risk att jag blir lite som en obstinat tonåring. Det är en dålig kombo.

Kan jag tänka mig att jobba helger/kvällar/högtider? 
Absolut, det har jag gjort förut och kommer säkerligen göra igen.

Härliga youtubeklipp jag fastnat för de senaste dagarna.

Titta hit för inspirerande klipp!

Jag fastnar lätt i youtubeklipp. Börjar man titta så går lätt timmarna förbi. Det är enkel underhållning, ofta anpassat efter min stressiga hyperhjärna. Kan fastna i klipp från livekonserter, ted-talks och rena säljklipp. Tror ej att jag är ensam om detta.  Här har jag iallafall samlat några klipp som jag har fastnat för just nu, som gick rätt till min pintrestboard.

Viktoria Dahlberg jobbar som retuschera i New York. Hon är känd från sin grymma Instagram. Om ni ej följer henne, kolla in henne här.  Jag följer henne primärt för att jag älskar hennes hem. Hon bor som mig, på en väldigt lite yta. Med enkla knep har hon skapat så mycket liv i hennes kvadratmeter. Jag älskar hennes stil, speciellt nu när jag lever i lite renoveringstankar. Till hösten kommer det förhoppningsvis ske lite förändringar på lägenhetsfronten, kommer att använda klippet som lite vägledning i mina val.

Busy Philips kan ju vara en av de roligaste kvinnorna just nu. Kan fullkomligt drunkna i hennes Instagram, vill bara bli hennes kompis. Hon har ett sätt som gör mig helt fnittrig, blir helt betagen av henne. Hon påminner så mycket om en kompis till mig, har iallafall en Busy i min närhet. Tillsammans med fancy-pancy boutiquen Net-a-porter har hon gjort ett klipp där hon pratar hudvård. Hudvård kan ju vara bland de tråkigaste som finns att lyssna på, eller jag älskar ju det. Men med Busy blir det ren och skär underhållning.

Youtubers och Vloggare har helt ärligt inte riktigt varit min grej, är väl typ lite gammal. Då SoMe är en del av min utbildning har jag dock tvingat mig själv att hålla mig uppdaterad. Av en slump hittade jag den här bruden, Sandy Stadelman. Hon är så lik en bekant till mig, tror det varför lite därför jag fastnade för na. Sandy reser världen över och är en såkallad digital nomad. Hennes klipp gör mig så sugen att se hela världen, hon är så charmig. och typ bli en digital nomad. Costa Rica nästa… In och följ damen.

Har ni några härliga klipp ni vill tipsa om?

Hösten, jag är redo för dig.

Lukten av höst.

Igår luktade det höst i luften. Jag blev inbjuden till en kräftskiva och såg helt plötsligt hur sommarens ljusa kvällar var räknande. I butikerna har det börjat trilla in mörkare färger och kläder med tjockare tyg och i Elle mat och vin tipsar de om höstens grytor. Vi har haft en magisk sommar, en sommar med så mycket värme att dosen av d-vitamin borde hålla vintern ut. Hösten är nära. Om några dagar åker jag på festival på biljetter jag har vunnit och känner mig nöjd över tillvaron. Jag var träffade en kompis till mig för några dagar sen, vi pratade om solen och den fantastiska sommarn vi haft, men också unnet som det har inneburit

 – Jag har druckit vin varje dag i tre månader. Min kropp orkar inte mer.

Denna sommar av stökiga sommarkväll, massa party och mycket vin går mot sitt slut och jag känner mig rätt redo. Jag känner mig redo för hösten och en struktur. Att träna, att ha mat i kylskåpet och att inte leva i en resväska. Jag ser fram emot att hitta en vardag som funkar, där jag tycker om mig själv och det jag pysslar med.

Jag älskar det här skiftet. En ny tid, en ny era. Jag ska få jobba med det jag alltid drömt om, på ett bolag med produktioner som jag älskar och med människor jag ser upp till. Våga dröm stort, för inget är omöjligt. Jag längtar, längtar efter den nya tiden. Hösten jag är ganska så redo för dig.

 

Världens enklaste och godaste rabarberkaka.

Ni kan kalla mig Skånegatans Leila Lindström

När det har varit såhär förbannat varmt som den senaste veckan så har jag hittat en ny hobby. Ja, förutom att googla hippiehem på Pinterest och peppiga citat som ska göra mig till miljonär. Jag bakar. Jag och Nils var på middag hos mina föräldrar + en kompis till dem. Jag säger att jag borde kallas Skånegatans Leila Lindström, och hela sällskapet fnissar. Jag är duktig på att baka, jag är verkligen det. Grejen är den att det händer så jäkla sällan. Mest do to att jag vet inte, har ett kök som är cirka 2 kvadratmeter stort och att det alltid blir så förbannat mycket disk. Så det blir väl inte allt för ofta. Whatever, nu ska det bli ändring på det iallafall.

Nu ska jag tipsa om kanske världens lättaste recept men också världens godaste rabarberkaka. Det går så snabbt att göra, och det bästa av allt. Du gör den i kastrullen, det blir alltså ingen disk. Hur otroligt är inte detta?

Recept på världens enklaste och godaste rabarberkakan någonsin.
SER NI SKÖNHETEN?

Ingredienserna till kakan ser ni på bilden innan. Ta smöret i en kastrull + addera sedan rabarbern i smöret och bryn lätt. Ta sedan av smöret och rabarbern från spisen (addera gärna lite extra kardemumma för extra huslig vibb). Blanda alla torrvaror i en skål och rör ihop med rabarbern från kastrullen. Addera sedan äggen. Smöra och bröa sedan valfri plåt. In i ugnen på 220 grader längst ner, efter 40 minuter är denna lilla raring klar. Addera lite florsocker för en festlig och instagramvänliga touch.

Världens lättaste och godaste rabarberkaka
Asså hur god?

Supernice att servera med lite glass, grädde eller vaniljsås. Går att äta utan också. Superhärligt sommarfika, går hem hos precis alla. Min pojkvän mölade i sig halva kakan på tre nano sekunder, det är vad jag kallar en riktigt favorit.

Ska jag fortsätta med mina enkla recept?

Ett kollektiv vid Stortorget, kristaller och mimosas.

Hedvig har flyttat till ett kollektiv

För några dagar sedan hängde jag i stan en kväll, som ni säkert inte har min bästis flyttat dit. Hon bor i kanske världens flådigaste rum i ett kollektiv med utsikt mot Stortorget. Det är en dröm, och ingen är mer värd den läggan än hon. Och med tanke på hur lång tid till hon planerar att plugga så är ett studentrum så rätt för henne.

Studentkollektivt i Gamla stan.
Älskar hur Hedvig inreder trots att vi har så olika stilar.

På 30 kvadratmeter har hon lyckats få det så jäkla mysigt. Trots att jag och H har väldigt olika stilar så älskar jag vad hon har gjort med stället. Det är så jäkla snyggt, tror verkligen att hon kommer att trivas där. Jag hoppas även att fröjden att hon har fått ett studentrum gör att hon skippar sin utbytestermin och stannar i Stockholm.

Kristallrummet i Gamla stan.
Vi gav oss ut för att köpa lite kristaller.

Kristaller, Kristaller, Kristaller.

Sen gick vi till det här stället. Eftersom jag har gått all-in i det här med meditation och blivit lite… kan man kalla det nyfrälst spirituell? Så visade Hedvig mig till en butik där man kan köpa stenar för vägledning och stöd. Jag älskar ju sånt där, till viss del kan jag förstår att det framstår som flum. Men jag kan inte låta bli att verkligen snöa in på allt som har med detta. Kan googla oändligt många timmar på bra affirmationen, symbolik kring djur, växter och ting samt betydelsen av olika kristaller.

Kristallrummet i Gamla stan.
Köpte bland annat denna.

Det hela började egentligen med att den här artikeln dök upp i mitt flöde. Jag har nog alltid varit en sökare, vill alltid ha svar. Jag som upplever att jag kan känna energier och ser en större mening med det mesta anser att kristallerna ibland kan ge mig stöd. Eller iallafall ge mig mycket av kraften man kan sakna. Jag anser att jag är lyckligt lottad med positiva energier och ett sug på livet, men ibland kan behöva kraften till att göra mig modig. Meditationen har hjälpt mig så mycket på vägen och jag hoppas att kristallerna ska kunna göra mig ännu starkare.

Studentkollektiv i Gamla stan
Sen drack vi Mimosas och åt middag.

Mimosas i Kollektivet.

När vi var klara med våra flumaktiviteter så gick vi hem till Hedvig och åt middag och drack Mimosas. Det var så härligt att bara hänga och prata. Även om vi ofta ses så blir det rätt ofta bland andra människor och aktiviteter – alltså inte lika mycket flams och verkliga ämnen som avhandlas. Min psykolog bad mig fråga mina närmsta mina tre bästa egenskaper som ej är relaterad till prestation. Hedvig svarade att jag alltid var närvarande och tog in det folk säger, min förmåga att alltid fungera i ett rum samt min energi att inget känns omöjligt. Hur fint sagt? Sån viktig övning att göra då och då.

Jag gillar Hedvig i det här kollektivet. Det känns som att hon är lycklig.

Summering av månaden Juli – hur snabbt kan tiden gå?

Juli gick fort. Snabbare än vad jag först trodde, jag skulle blogga mer. Uppdatera. Men semesterlunket har varit härligt. Så – allt gott. 

🍌UPPLEVELSE AV MÅNADEN

Juli har varit varmt. Så jäkla varmt. Var på en fest här om dagen där vi alla kom överens om att alla måste adressera faktumet att det är varmt alternativt att det är svettigt. Det går liksom inte att hålla inne. Förutom värmen har jag hunnit plöjt ett flertal böcker, badat massor och varit jäkligt ledig. Det är så ljuvligt att börja känna hur man sakta blir sig själv. Det är läkande. Jag har skrattat mycket den senaste tiden och omgivit mig med riktigt härliga människor, jag har varit jävligt lycklig helt enkelt. En bra semestermånad.

solnedgång på Utö
Månadens finaste solnedgång – vid kärleksstigen på Utö.

🌮MÅNADENS HÖJDPUNKTER

Jag har haft många höjdpunkter den här månaden. Allt ifrån en ljuvlig sommarkväll på Utö med dansa och massa spännande möten, oändligt många bad på Ornö, spelningar i stan, massa härliga halloumimiddagar, skipbospel i trädgården och en massa skratt. Jag kan inte välja en specifik höjdpunkt.

⛈MÅNADENS BESVIKELSE

Helger man har behövt jobba, att jag inte suttit lika mycket med dom program jag lovat mig själv att göra, att jag önskar att jag skrivit mer och kanske att jag borde haft tid att träffa Johanna mer. Annars har det varit en ljuvlig tid.

Sommarfrukost, jordgubbar och mjölk
Månadens frukost, Jordgubbar och mjölk.

🏄‍♀️MÅNADENS PLANERING

Som juli hade jag absolut en plan att absolut inte ha några planer, efter min stressiga vår så kände jag mest att dagarna fick ta mig dit dom gjorde. Har sällan gjort planer mer en tre dagar framåt. Det har varit bra för mitt tillfrisknande. Jag känner mig lugn på något sätt, lugn att bra saker kommer att hända.

💫MÅNADENS LÄRDOMAR

Have faith that good things are coming. Även om det känns som att världen står still, att ingenting någonsin kommer att hända så går allting så himla fort ibland. Ha tillit till dig själv, dina drömmar och din förmåga. Din resa kommer att föra dig framåt snabbare än du tror.

Månadens bästa ställe blev Ornö.
Månadens bästa ställe blev Ornö.

Fem saker som gör mig glad just nu

Jag börjar känna mig tillfredsställd och lugn. Sakta men säkert börjar allt falla på plats, och jag förstår det alla säger om återhämtning. Vikten att våga vara med sig själv och att bara vila. Vila själen, vila sinnet och vila allt. När jag tänker tillbaka på det har jag knappt varit ledig mer en två veckor de senaste åren. Semestrarna har varit planerad från början till slut, dagarna varit räknade. Jag behövde den här sommaren, jag behövde leva i det här lunket jag har hittat. Lunket gör lycklig. Det är något som är så härligt i att jobba något pass, och sedan vara ledig fyra dagar. Om mindre än en månad är jag tillbaks i skolan, jag börjar känna hur peppen växer fram. Här kommer fem saker som gör mig lycklig just nu.

Ornö Brunnsviken
Havet havet havet, har jag nämt att jag älskar havet?

Fem saker som gör mig glad just nu.

  • Mina framsteg

Privat men personlig är svårt. Speciellt för mig som vill dela allt, men vissa saker ska hållas privat. För en tid sedan började jag gå till psykolog för bland annat utmattning, det som jag trodde skulle vara några sessioner blev något längre. Minnen blev tydligare, och det fanns så mycket om prata om helt plötsligt. Jag har verkligen märket en förändring, och jag är stolt över det jag har vågat göra för mig och mitt välmående. Här om dagen fick jag tillstånd till förlängning, att jag kommer få fortsätta träffa min psykolog. Det var en sån lättnad, att läka har varit tufft men det känns så värt det nu.

  • Havet och vattnet

Jag har under de senaste åren varit obekväm i min kropp. Obekväm i hur jag ser ut och att vara så naken inför folk. Med denna värme har jag inte kunnat gjort annat än tagit av mina kläder, ja asså i ren överlevnad. Jag har insett hur mycket jag saknat havet, och hur mycket harmoni jag får i att bada. Jag är en mermaid och inget kan stoppa mig.

  • Att planeterna känns i fas. 

Om ni inte vill läsa Hippiesnack, sluta läs nu. Jag känner verkligen att alla planeter och stjärnor är i fas. Jag som länge känt en obalans i mitt universum känner helt plötsligt som att jag är påväg in i ett bra flöde. Energierna känns rätt och allt jag drömt om är nära och möjligt. Jag går in i en bra tid, det känns tacksam.

  • Läsandet och skrivandet

Det som jag en gång älskat med skrivandet har bara känts jobbigt, som ett krav på något sätt. Men jag har hittat tillbaks till det, och ingen är gladare än jag. Det är numera kul att skriva och skapa. Känner liknande med läsandet. Jag som knappt velat plocka upp en bok på sistone, har lyckats läst/lyssnat på fyra böcker den senaste tiden.

  • Ledighet

Att haft möjligheten att gått runt och bara varit. Varit på landet, varit på öar, dansat på Utö och på trägården men också sovit ut. Ledighet är så viktigt, återhämtning är A och O. Våga ta en paus, du kommer bara att tacka dig själv.  Glöm inte det.

Utö hände.

UTÖ UTÖ UTÖ

Utö nästa. Jag var kvar i stan i några timmar. Ett dygn eller så. Sen stod jag inte ut längre, så jag tog med mig Hedvig för ett äventyr. Jag hade inte varit på Utö på massa år, men tanken av en stökig kväll i skärgården tackar man inte direkt nej till. Nu, fyra dagar senare har jag en miljon myggbett på foten och drömmer om att vara ute på en ö. Varför är det så fridfullt i den miljön? Jag älskar att möjligheten att vara i en värld där allt ser ut som ett avsnitt ut skärgårdsdoktorn.

Kärleksstigen på Utö.
Så ja, Utö hände.

Vid lunchtid så lämnade jag Södermalm för att åka buss, pendeltåg och båt till slutdestinationen. Målet UTÖ var drömmigt, rosévin och solnedgång var det som lockade. För att slippa en proppfull vaxholmsbåt så hade pojkvännen ordnat skjuts från Karlslundsmarina. Vi fick åka en glassig båt som kändes som något George Clooney skulle äga. Gustav fick agera vår skipper och livet lekte. Jag har aldrig känt så mycket harmoni.

Karlslundsmarina
Hedvig blickar ut mot George Clooney och Utö.

Väl på Utö dracks det drinkar, tittades det på solnedgången och allt kändes magiskt. Utö var en drömmig plats, jag känner sånt sug att åka tillbaks. En kväll på ön var precis vad vi behövde, för att få njuta av denna magiska sommar. Jag kände livet där på ön. Som att allt som tynger ner oss inte existerade. Livet fanns bara där.  Vi dansade på bakfickan till klubben stängde och solen gick upp.

Solnedgång på Utö
Solnedgång på Utö.

Sen gick solen upp, klockan var helt plötsligt fyra och vi var påväg tillbaks till Ornö. Framme vid ön badade vi och vi sextiden somnade tacksamma för allt som hade hänt. Livet är så magiskt ibland. Jag ville inte att kvällen skulle ta slut.

Brunnsviken
Efter Utö var klockan sex på morgonen och vi badade i Nils vik.

Dagen där på lämnade tre sorgsna själar Ornö. Det var det som hände ungefär.

SparaSpara