Snart kommer det en båt, och kaptenen är min vän. Och han ska ta mig hem ★ Om att vilja hitta hem, känna lugn och vara trygg.

Snart kommer det en båt, kaptenen är min vän. Och han ska ta oss hem. 

Om att vilja hitta hem, känna lugn och vara trygg:

Det är som en känslostorm som inte slutar. Jag vet inte ens hur jag ska börja egentligen, det var länge sedan sed kändes såhär. Dom senaste dagarna har varit hemska. Hur gör man när ångsten tar över och hjärta fullkomligt exploderar? Ska det kännas såhär? Och hur länge ska jag stå ut egentligen, hur länge står man ut? Jag har försökt få allting att sluta, jag vill stanna upp och andas samtidigt som jag bara vill att smärtan i mitt bröst gå över. Hur hittar man balansen?

Det jag önskar, och det som ska bli min sanning är att jag vill bli bra igen. Jag vill hitta hem, och känna lugn och trygghet. Jag vill kunna lita på mig själv och mitt skinn. Jag vill tycka om det jag ser, och framför allt acceptera det. Jag har länge försökte kämpa emot, bli någon annan. Faktumet är att det är fel, för jag duger precis som jag är. Om en tid kommer jag se tillbaks på den här månanden och det kommer kännas bättre, men just nu. Att vara mitt i det, det kan vara det absolut värsta.

Det jag strävar efter nu är ett lugn, ett inre lugn att lita på när det stormar kring mig. Att jag inte längre ska drabbas av dagar när jag är paralyserad på grund av en hjärnan som tar över. Jag har precis börjat min resa mot personen jag kan bli, vad jag är kapabel till är mycket. Men just nu är det minut för minut som gäller. Jag vill bara hitta hem, en trygg famn där allt känns bra. Så ska det bli.

Festen har tagit slut baby för länge sedan.

 

Please follow and like us:

Isabel Boltenstern om Avicii-dokumentären: Vi måste vara snällare mot varandra.

Instainlägg från Mia Skäringer.

 

Jag läste ett inlägg skrivet av Isabel Boltenstern relaterat till Avicii och hans bortgång. 2017 släpptes en dokumentär om Aviciis tid som artist och hans turnerande. Denna dokumentär hade helt gått förbi mig, men jag var medveten om problematiken han levde med. Jag visste dock inte att det var såhär illa. Det är någonting som är väldigt hjärtskärande i att se en person tappa sig själv när man lever sin dröm, det skulle inte sluta på det här sättet.

Isabel om Avicii och att “Smida medans järnet är varmt”

Isabel skriver mycket om utmattning och stress. Jag kan relatera till mycket, duktig flicka-syndromet som tar över. Jag hör ofta mig själv säga “Det är lite mycket nu, men allt är så kul. Det är ingen fara“, man jobbar på och pushar mig själv. Precis som min mamma gör, min bästis och min pojkvän. Vi alla gör det. Jag älskar mitt liv, allt kul jag får göra men vet inte alltid när jag ska stoppa och pausa. Jag har svårt att koppla av och framför allt att koppla ifrån. Idag lever vi i en kultur där det anses vara fint att jobb jämt, jag hade fasiken en föreläsare för ett tag sedan som sa att för att lyckas i mediebranschen var man tvungen att jobba mellan 8-20 varje dag. DET ÄR FEL. Kroppen är det enda vi har, om den inte funkar är inget värt något. Vi måste kunna dra i bromsen, vi är inte svaga människor för att vi vill pausa och leva lite.

Det gör ont i mitt hjärta att man inte pausade tidigare för Tim. Han var värd det, han var värd en paus från jobbet. Kan vi bara lova varandra att vi ska ta hand om varandra? Stressa inte ihjäl er där ute, er dröm är inte värt någonting om ni är utbrända.

 

Please follow and like us:

Saker jag har sparat från Instagram på sistonde

Scrolla scrolla scrolla. När allt suger eller jag inte riktigt orkar tänka längre brukar jag bara kolla grejer på Instagram. Visserligen finns det mycket skit därute, men tack vare algoritmer och typ mycket annat så har jag just nu en flöde som jag finner sjukt inspirerande. Kan hänga på Instagram i timmar.

Här är saker jag sparat från Instagram den senaste tiden

Jessica Frej är verkligen min köksidol. Älskar verkligen allting hon lagar i köket, följer henne på alla hennes sociala medier kanaler. Det går snabbt och gott liksom, hennes mott0 . Hur ljuvligt är inte det? Här la hon upp ett recept på en enkel potatissallad med fetaost. Har en känsla av att jag kommer leva på den. Sophie by Sophie har amazing grejer I smyckesväg. Är ofta inte speciellt fancy när det kommer till the bling, uppskattar snarare raffs som man hittar på en hippemarknad. Trots detta har jag blivit fullkomligt besatt av dessa raringar. Det skulle vara ljuvligt att glida runt med dessa flashiga örhängen på sommarens event med någon flippad långklänning och gärna barfota. Dessvärre kostar det skjortan och ej vänliga för min studentekonomi. 

Free people har varit och kommer nog alltid vara ett av mina favorit märken/instakoton. Jag har alltid gillat deras formspråk, copy och härliga kläder. Det faller mig verkligen helt i smaken och jag misstänker att jag är lite av deras målgrupp. Hur som haver så såg jag den här bilden för några veckor sedan, älskar peppiga citat som får en att stanna upp och glittra lite extra.


The girl with the green sofa är ett nytt konto jag följer. Har fastnat helt för hennes inredningsstil, jag som annars brukar vilja ha allt ljus och pastelligt har fallit för hennes mörka och murriga hem. Börjar redan planera massa spännande för nästa lägenhet *wink wink*

Jag har blivit besatt av att skaffa hund, tror det skulle vara så bra för mitt välmående. Dessvärre är tiden knapp just nu, men snart. Snart är det nog dags. Älskar den här bilden av Fanny Ekstrand och hennes hund. Skulle kunna tänka mig en liten ruffsig sak i sängen, frågan är bara vad man ska skaffa för hund?

Please follow and like us:

När det känns som att väggen är nära och tre bilder från de senaste dagarna.

Det var ett tag sedan jag tittade in här, jag har varit lite bortkopplad från det mesta faktiskt. Telefon, blogg och livet. I någon vecka kändes det som att jag var påväg att gå in i väggen eller närmade mig någon typ av mini-depp. Så jag började fokusera på sånt som gjorde mig lycklig, började läsa böcker om kvällarna och röra på mig så mycket det bara går. När jag tycker att något är kul så har jag en tendens att bara köra på och nästan bli lite manisk. Men nu har jag koll på vad det var som gjorde att hjärtat kändes lite väl lugnt, och jag gör allt jag kan för att inte ens närma mig att gå in i väggen. Så vad har hänt sedan dess; Jag har fyllt 24, jag försöker träna mer, jag har blivit en jäkel på att dokumentera, skriver som aldrig förr och lever minut för minut.

Efter min “jag håller på att gå in i väggen” – kris, så tog jag allting lite med en klackspark. Så jag bokad in en frisörtid hos Arty på Creative Headz. Jag sa att jag vill ha en förändring. Så jag visade ungefär vart jag ville klippa, sen tog han 5 cm extra. “You need a change”. Till en början var det rena rama paniken, men nu gillar jag det. Känns nästan lite punkigt, rebell-Ellan is back. 

Gick förbi den här lilla kladdet för några veckor sedan, typ när jag var mitt i skiten. Det kändes så lovande och upplyftande. När de är mörkt och stökigt är det sjukt skönt att tänka på att man inte är ensam om det. Allting blir bättre, min tid kommer.

Nu när jag har varit stökig i sinnet har jag blivit sjukt petig med träning och vad jag äter. Det känns som att det gör sån skillnad, jag är så känslig för socker och dess effekter. Nils slängde ihop en helt otrolig grönsaksgryta med råris och ett pocherat ägg. Perfekt efter träningen, älskar när han tar hand om mig.

För att inte gå in i väggen så gör jag numera inte listor och sånt till den här bloggen, jag dyker upp när jag känner för det. Deal?
Please follow and like us: