Maj: Vad hände? Sol och en jävla massa sol.

Maj maj måne…. jag kan lura dig till Skåne. 

Summering av den senaste månaden. Nu börjar vi om och går in i den ljuvligaste årstiden. SOMMAREN.

Maj maj maj! Världens finaste väder.

MÅNADENS HÖJDPUNKT:
Vädret. Kan vi bara diskutera vädret den här månaden? Har gått i bara ben non-stop. Har även lyckats bränna mig över hela låret. Vad som än händer så kommer jag vara evigt tacksam för den här månaden. Det är även fett att jag lyckats spendera en hel månad till mitt välmående, tagit hand om kropp och själ. Typ som att t.ex. börjat gå i terapi osv. Jag är så himla stolt över mig själv. Något som också varit helt fantastiskt är att min bästis flyttat till grannön. Också har trägården öppnat.

Bästis har flyttat till gamla stan.
Min bästa bästis våning mitt i gamla stan. Tror inte ni fattar hur fantastiskt?

MÅNADENS BOTTENNAPP:
Tentan. Den där vidriga jävla tentan som skapade så mycket ångest. Jag har aldrig känt mig så lättad som när den var klar. Avslutat kapitel. Finito. Har även varit lite kämpig på självkänslafronten, vill hinna med så mycket och vara så himla mycket. Det suger verkligen att inte räcka till. Har även haft en liten energidipp, känner inte riktigt igen mig själv ibland.

Hann med en ljuvlig middag hos mamma.

MÅNADENS RESA:
Har inte rest speciellt mycket. Inget alls faktiskt. I maj månad har jag knappt lämnat innerstan. Deppigt. Längtar efter lite frihet och liv. Skulle vilja resa mer framöver. Dessvärre säger plånkan stopp framöver. Känner lite att det handlar om överlevnad tiden framöver.

Lillskatten och Nisse, så jäkla mysigt att vara hundvakt.

MÅNADENS KÖP:
*går igenom mina kontotransaktioner* JAHA, jag har knappt köpt något kul typ. Förutom typ ätbara saker och en enstaka öl här och var. Okej nej men vänta. Köpte ett serum. Helt fantastiskt om jag ska vara ärlig, ser ut som en nyponros vissa dagar. Okej så mycket av en överdrift. Ibland.

 MÅNADENS LÄRDOM:
Mitt i min tenta och totala livskris så slogs jag av en sak. “Livet är bara livet”, varför ta allt så jävla seriöst egentligen?

 

Please follow and like us:

Tentan är över och jag blir lugnet.

Får inte nog av det här underbara vädret som varit senaste veckorna?

Tentan är så över. Hörde ni det? Det är över.

Tentan är över och jag blir lugnet. Tentan är över och jag blir lugnet. Jag har kämpat oändligt många timmar och nu är det över. Nu har jag lite drygt en månad kvar i skolan och jag har beslutat mig för att ej stressa upp mig över något. Jag ska bara ta allt som det kommer. Sedan jag avslutade praktiken i mars är det som att jag har haft oändligt mycket för mig i skolan. Det har liksom inte tagit slut.

Igår pratade jag med min moster i telefonen. Hon är inspirerande, gör saker på sitt egna sätt. Frilansar, bor på landet och skiter i det mesta. Det är befriande på något sätt. Vi pratade om kraven vi ställer oss själva, hur hårda vi är mot varandra. Men också hur lätt det är att överlista hjärnan och att den enda åsikten som faktiskt betyder någonting är ens egen. Vi gör så mycket på grund av andra, krav och vad vi borde gilla. När tittade vi inåt sist egentligen? Meditera mer säger jag bara.

Tentan är över och jag går mot lugnet. Nu är det bara så. Det är jag och lugnet.

Please follow and like us:

Ett första år som strax är avklarat.

Hur snabbt har inte mitt första året gått?

Jag har snart pluggat mitt första år nu säger jag och nickar. Åh herregud. Det har gått ett helt jäkla år. Det slog mig inte förrens igår när jag var på en intervju för ett sommargig. Det har gått ett helt år. För lite drygt ett år sedan fick jag ett besked att påbörja en resa som på sätt och vis skulle förändra mig. Att börja plugga har varit fruktansvärt frustrerande på många sätt, skapat en extrem förvirring men också fått mig att inse vad jag är kapabel till. Och det är SÅ MYCKET. Jag har nog alltid vetat att jag är en liten tjej med stora drömmar, men också att mycket av det jag vill göra kommer jag också att klara att genomföra. Det handlar bara om att jag ska lägga fokus på rätt ställe och bara köra med gasen i botten.

Snart ett år har gått. Det är så galet.

Trots att jag alltid vetat vad jag är kapabel till har det här senaste halvåret varit lite kämpigt. Jag har varit sjukt, psykiskt och fysiskt och det tärt på mig en del och fått mig att tvivla. Det har varit kämpigt att känna att min kropp svikit mig, att jag varit svag och slut i huvudet. Men jag har också insett hur lätt det är för mig att få snabba resultat som leder till ett bättre välmående. Mitt behov av att hela tiden prestera för mig själv har varit väldigt utmattande på många sätt. Enough is enough. Så jag har börjat tagit hand om mig själv på ett nytt sätt. Sakta men säkert ser jag resultat. Allt hänger alltid ihop. Mat, träning, psyke och sinne. Jag befinner mig just nu i ett läge där jag älskar mitt liv, mina vänner och alla jag har nära. Jag mediterar, jag affimerar och känner tacksamhet. Så nu tvivlar jag inte så mycket på mig själv längre, jag känner snarare tacksam för den här tiden jag fått. Jag kan numera läsa av min kropp och mitt sinne på ett annat sätt – jag har lärt känna mig själv.

Big dreams, big smile och sen blir allt bra.

Jag fick ett jobberbjudande idag. Alltså ett riktigt jobb. Lön, heltid och jag är inte ens färdigutbildad. “Du är den typen av stjärna vi vill ha här” Jag tackade nej för att allt inte klaffade. Jag är så himla nöjd med mitt nuvarande jobb, jag vill utvecklas där samtidigt som jag vill plugga klart och se vart det tar mig. För ett år sedan så kände jag bara att jag stod och stampade. Men allting kan gå så snabbt, livet har så många spännande vägar. Så lita på resan och bara njut av den tid du får. Jag är kapabel till så mycket, så lita på resan. Det här första året har varit helt otroligt och det ska bli ett nöja och se vart jag hamnar här näst.

Just nu känner jag mig så stark mentalt, fysiskt mjeee *ligger as we speak i en oväntad matförgiftning*. Men ska nog överleva det här också.

 

Please follow and like us:

Hennes färger var röd.

Älskar allt som är rött just nu! Dramatiken i färgen och stora mönster gör att jag blir helt till mig. Bildkälla här.
Älskar Alexas look här. Matchande set är bland det bästa jag vet.

 

Ge mig bara färgen röd!

Rött, rött och rött. Jag gillar inte att prata fashion för jag är så okunnig. Jag är en blommig bohem som gillar personlig stil, men mode gör mig skakig. Det är ett språk och en kultur som är väldigt svår, jag föredrar att hålla mig långt långt långt borta. Men något har jag allt snappat upp och det är färgen röd. Jag skulle kunna lägga alla mina besparingar i plagg med röda toner, stora mönster och matchande set. Allting ska gå i denna dramatiska färg, den gör så mycket med en look. Jag känner mig alltid helt otroligt fabulös i denna ton. Den är så lättdressat på något sätt, kräver inte speciellt mer än ruffsigt hår och ett par solbrända ben. Förresten vad tycks om denna raring? Det skulle kunna bli årets midsommaroutfit.

Mera rött till folket tack.

SparaSpara

Please follow and like us:

När man bara är TPL – vad ska man göra liksom

 

Vem fan är TPL? Ja, förutom jag.

“Elinor säg det inte. Ingen säger TPL längre” Jo jag gör det, för just nu är jag jävligt TPL. T P L = Trött på livet. Just nu är det en enda stor röra, problemet är tentan. Den där jävla tentan. Fyfan vad jag hatar den. Jag har bestämt mig för att jag kommer klara den. Det finns inget annat. Dessvärre har jag i nästa en veckas tid gjort allt i min makt för att inte öppna den där hemska boken.  Nu är alla kapitel lästa, osäker om jag har tagit in ett ord. Men jag har försökt så gott det går. Nu är det bara det stora jobbet kvar. Det vidriga just nu är vädret. Det är så vackert, och antingen sitter jag och pluggar eller har dåligt samvete för att jag inte gör det istället för att vara ute och njuter. Sakta men säkert dör jag. Om tre dagar är det över, det är det som håller mig vid liv. Hatade Nils så mycket imorse, nej hata är ett starkt ord. Jag var bara avundsjuk över faktumet att han åkte ut till Dalarö för lite hederligt skärgårdshäng á la prips blå medans jag var kvar i stan med näsan i boken. Men nästa vecka är det min tur, som jag ska njuta.

Jag har ju som sagt tagit tag i saker, och som en del av min fixa allt-fas så har jag börjat träna. Jag går alltså numera runt med en konstant träningsvärk, jämt. Jag har ju knappt under de senaste åren rört mig eller ätit speciellt bra. Let’s just say frigörelseår som har involverat så mycket öl, sena nätter på Max vid norrmalmstorg och minimal träning. Så när min kropp och psyke gick sönder så beslutade jag mig för att förändra mycket. Där av träning, springvarv genom parken och en rätt ok IBS-diet. Vaknade av att jag var helt öm vid magen, vågade inte göra några hastiga rörelse FÖR ATT det kändes som 1. en enorm bebis som typ STUDSADE genom min mage. 2. Typ som att jag hade haft för tighta byxor en utekväll och inget blod hade passerat på 8h 3. Som att jag hade en läskig typ av inre blödning som den som skedde 2008 när jag sträckte mig efter en brödrost. Asså sen slog det mig. JAG HADE TRÄNINGSVERK. Jag var inte längre döende Lilla kroppen förändras, ska börja bli lite snällare mot den.

Igår vad jag på fredagsmiddag hos mina föräldrar. Bettan var där, hon kanske är livets finaste människa. Mammas vännina. Faktumet är att jag alltid känner mig så befriad när jag är runt henne. Hon är som hon är, så Wild Spirit på något sätt. Diagnoser, psykisk ohälsa och lyckopiller. Hon är iallafall den hon är, hon skäms inte. När jag började plugga sa en bekant till mig att jag inte skulle glömma vem jag var, jag trodde inte alls det skulle hända mig. Jag som är så stark. Det är nog lätt hänt i min bransch, man tappar fotfästet och börjar springa åt fel håll. Jag ska börja hitta tillbaks till min grund, jag är påväg att hitta tillbaks. Tills dess är mitt tips att omge dig av folk som inspirerar dig och hitta urlåten. Låten som tar dig till ditt inre, som får dig att leva ut. Just nu är det här min urlåt.

Så ja – Trött på livet. Jag kämpar på.

Please follow and like us:

My god is me – om att sätta sig själv i första rummet och omge sig av vad du förtjänar.

My god is me

 

My god is me: Är jag guden?

My god is me, då är alltså jag guden? Jag är alltså ansvarig över mig själv och mina handlingar. Dom senaste veckorna har varit överväldigande. Det har varit mycket i skolan, mycket på jobbfronten och inte minst på relationsfronten. Men jag chockas över hur kul jag tycker att allting är. Jag har blivit någon som säger ifrån när det känns fel, jag tränar för att orka med min kropp men också mitt sinne, jag har numera börjat äta rätt för att min kropp fullkomligt höll på att gå i bitar och jag ska börja gå i terapi.

För några månader träffade jag ett medium, hon sa att jag befann mig i en metamorfos-fas. Att allting har varit ganska kämpigt fram till nu, att jag nu lever i förändring som kommer leda dit jag vill. Jag skapar mina förutsättningar för framtiden. Vikten att ta tag i saker är mäktig. Faktumet är att jag älskar att ta kontroll över saker och vända på det. Jag älskar att se förändringen att jobba mot något mer hållbart. Jag älskar att ta beslut som gör att man inte längre går ner en mörk och ganska destruktiv väg. Jag tycker bara det är förargligt att det tagit sån tid.

En av de viktigaste sakerna jag har lärt mig i denna lite självsökande men också självläkande period är period är vikten av människor du väljer att omge dig av. Faktumet är det känns fullkomligt avgörande. Välj med omsorg för det är så lätt att hamna i dåliga energier. Jobba med människor som peppar dig och gör saker som inspirerar dig, häng med människor som är kul och få dig och skratta och lev med någon som lockar fram det allra bästa i dig. Annars är det bara att gå vidare.

Det var det. Trehundra ord av livscoachen Alderbro.

Lev fucking väl. My god is me. 

SparaSpara

Please follow and like us: