Jag har inte checkat ut, inte helt iallafall.

Jag har inte checkat ut, jag lovar.
Jag har inte checkat ut, jag har bara försökt prioritera om min energi lite.

Har jag checka ut? Mjee. Jag har så mycket drömmar för den här plattformen, jag har mycket planer och höga tankar kring vad som ska produceras. Hinner jag genomför allt. Nej inte riktigt. Jag har ett jobb som är jäkligt kul just nu, och tar extremt mycket av min tid och jag vill bara ge mer och mer. Bara för att allt går bra och det kommer bli ett fint resultat. Sen är det den sociala biten. Man ska vara en bra flickvän, en närvarande bästakompis och en glad dotter. Det ska orkas med engagemang, aw’s och bara vanliga samtal. Sen är det ju det där med kroppen, den ska tränas men samtidigt också ha tid för återhämtning. Jobbas också, alltså extra vid sidan om. Och det vore ju nice att någon gång läsa en bok. Fattar på riktigt inte hur folk hinner skaffa barn? 

Så har jag checkat ut? Verkligen inte. Jag bara fördelar min tid lite annorlunda. Jag kommer snart tillbaks, starkare och med mer pepp än någonsin. Just nu måste jag göra saker som ger mig mer energi, inte bara älta gammalt groll.

Please follow and like us:

Ha ett jobb som aldrig ger dig söndagsångest.

Söndagsångest? Det finns fasiken inte längre i min värld. Är jag glad? Som tusan. Tänkte på det här om dagen, det ska vara kul. Det mesta i livet ska vara kul, annars får det nog vara. Bra måttstock ändå. Jobbet är en viktig del av ens liv, typ 40 timmar av ens vecka för de allra flesta. Det ska ju kännas ganska kul då.

Ingen söndagsånget här.
Jag jobbar i Sickla. Cirka 30 minuter från min lägga. Så himla härligt att kunna gå till jobbet.

Jag ser fram emot den kommande veckan. Inte för att jag vet vad jag ska göra, eller vad som kommer att hända. Men jag har en grymt bra feeling. Jag är så jäkla tacksam för det här vädret. Hade på mig byxor här om dagen för första gången på länge, hade glömt hur det kändes. Peppad på stickade tröjor och tunna jackor.

Bota söndagsångesten med världens bästa pasta.
Världens bästa söndagspasta, ingen ångest efter den.

Gjorde en helt fantastisk söndagspasta förra veckan. Hade ugnsrostad tomater och fetaost från dagen innan. Stekt på lite broccoli med zucchini och adderade lite matlagningsgrädde. Lät pasta kokan sista minuten i grädden och toppade med lite sesamfrön. Ljuvlig och superenkel middag. 

Ljuvligt ljus i min lägenhet just nu.

Efter renoveringen har jag ej fått upp några rullgardiner, något som resulterar i att man vaknar senast 08:00. Men det är ganska härligt. Älskar ljuset. Och min lilla lägenhet. Ibland känner jag mig elak för att jag pratar om att flytta, den är så fin mot mig. Har alltid varit så go och tillgänglig.

Det har kanske är det spretigaste jag har skrivit på länge. Men det jag vill säga är att jag är väldigt lycklig. 

Ingen söndags ångest på mils avstånd.

 

 

Please follow and like us:

Sista mötet hos psykologen. Tack för den här tiden.

Idag var det sista gången hos min psykolog.

Idag hade jag mitt sista besök hos min psykolog
Det som jag tar med mig mest från min tid hos psykologen är att livet går upp och ner, man mår inte alltid bra.

Maj var tufft. Jag minns det så tydligt, det var en onsdagsmorgon och jag skulle gå till skolan. Jag var så ledsen, helt inkapabel till att resa mig ur sängen. Jag kände en sån skam, jag tyckte illa om mig själv och intalade mig själv jag var en nolla. Min kropp skrek efter sömn, det spelade ingen roll hur mycket jag sov. Det blev inte bättre. Jag var trött hela tiden och ledsen. Jag som alltid brukade var pigg och glad kände absolut ingen livslust. Kunde allting bara ta slut någon gång. Då beslutade jag mig för att ringa vårdcentralen, det var dags för mig att börja prata med någon.

För er som har en glamourös bild av att gå till en psykolog, så har ni har fel. Det är ingen lyx, lyx, lyx. Absolut det finns ställen som är glammigare än Åsö Vårdcentral, men min verklighet blev annorlunda. Jag har ej råd med sånna psykologer, så vårdcentralen fick duga. Det är jag glad för, för de var en fullträff. Oskar min psykolog, var en perfekt matchning direkt. Hans lugn tog ner mig  på jorden, allt kändes plötsligt lite lättare och han pratade så att jag förstod.

Månaderna gick och allt blev lite lättare igen. Det sjuka som händer när man börjar gå till en psykolog är att det sällan är orsaken till problemet som får en att må dåligt. För mig var det stress, jag gick dit för att bearbeta faktumet att jag var stressad. Det visade sig handla om så mycket mer, mer än vad jag kunde föreställa mig. Jag har gråtit oändligt mycket framför min psykolog, varit missnöjd och känt en hopplöshet. Skulle det någonsin bli bra?

You got this.

Idag när vi skulle säga hejdå sa han You got this. Ordagrannt, han sa dom orden, han hejade på mig. Jag kände mig starkare än på länge. Allt det det som jag oroat mig för var som bortblåst. Jag ska nog klara det här med. Fem månader av konstanta möten är över, nu är det bara jag och min hjärna. Nu ska vi fan ta och bli kompisar. 

Please follow and like us:

Summering av Augusti – sista sommaren.

🍌UPPLEVELSE AV MÅNADEN

Den här månaden har gått fort. Allt från Way out west ( Tack Elle Sverige för det), till första skoldagarna, till ett nytt jobb och att flytta hem (på grund av tillfällig renovering). Det har varit så stökigt och mycket förändringar. Jag har varit lite rädd, rädd frö att falla tillbaks till gamla mönster. Jag kämpar på , försöker vara duktig och det funkar ganska bra. Sommaren var fasiken min räddning, jag börjar bli frisk. Tack livet och tack allt. Nu känner jag mig redo för höst.

way out west häng
Way out west-häng.

🌮MÅNADENS HÖJDPUNKTER

Helt klart Way out west( som alltid), kräftskiva på Dalarö, mysiga sensommarkvällar, jag har också börjat Yoga varje dag och helt klart… MITT NYA JOBB. Ja. Sen har ju jag och Nils varit ihop i lite drygt ett år.

⛈MÅNADENS BESVIKELSE

Helt klart den regninga lördagen på way out west, min renovering som har… dragit ut lite över tiden, och kanske mitt heta temperament. Fasiken vad jag är jobbig ibland.

🏄‍♀️MÅNADENS PLANERING

Min planering den här månaden var återigen att ta det lugnt, tänka att alla svar fanns inom mig och att allt skulle lösa sig. Det har fallit på plats nu, alltså tilliten. Det är ju fasiken det kämpigaste. Nu ska jag sätta mig ner, planera det som kommer och skriva ner lite höstmål. Så jäkla härligt.

Månadens mys - njuta av livet.
Njöt mest med att springa runt i min bästa kaftan.

💫MÅNADENS LÄRDOMAR

Månadens lärdom har helt klart varit att släppa det som har varit. När jag stressar, hamnar i dåliga perioder eller är omotiverad har jag en tendens att fullkomligt fastna i dåliga tankar. Detta grundas i ett beteende som har varit. Jag fastnar lätt i dåtid och kan inte riktigt gå vidare. Att släppa det som har varit är viktigt, kanske det enda man kan göra när det har varit stökigt. Gå vidare och sätt ett bra mindes. Så viktigt.

Please follow and like us:

Vi har varit tillsammans i ett FUCKING år!

Vi har varit tillsammans i ett 1år, hur jävla sjukt?

Här om dagen insåg jag och min pojkvän att vi hade varit tillsammans i 1år. 1 JÄKLA ÅR!!! Det är så typiskt oss att komma på en sån sak strax innan sängdags och låta dagen gå obemärkt förbi. Det låter så oromantiskt, men vi firar kärlek ofta och hela tiden. Men sällan på stora dagar som innebär press och krav, det är liksom inte riktigt vår grej. Blir ofta bara fel.

Vår väg till ett år har fasiken varit kämpig. Vid många vägskäl har det känts som att vi båda ibland velat ge upp, och haft svårt att se lösningar på våra problem. Det har gråtits, bråkats och svurits åt varandra men alltid slutat med att man inte riktigt är redo att gå isär. Ibland är livet inte lätt, och i år har det hela känts extra kämpigt. Med utmattningar, sjukskrivningar och stress har livet inte alltid varit på våran sida. Men det har aldrig varit en fråga om hur mycket vi tycker om varandra. För han kommer alltid vara min allra bästa vän.

Tillsammans i ett år.
Helt otroligt att han har pallat med min öppna skåpsluckor i ett helt år?

Vi har en helt magisk vänskap.

Vi har ett band, en vänskap starkare än någonting annat. Det finns ingen som förstår mig så väl och med från tonfall kan läsa av min fasad, han är även den personen som jag skrattar som allra mest med men han har också en hjärna som kan göra mig så perplex. Livet är ovisst och man kan aldrig svära att det för evigt kommer vara just vi. Det som är säkert är att jag aldrig kommer släppa honom och vår vänskap. Den är det vackraste jag har.

Jag kan bli provocerad av unga tjejer som målar upp deras relationer som oproblematiska i sociala medier. Livet kan inte enbart bestå av välregisserade middagar, pussbilder i solnedgången och glassiga resor på exotiska öar. Livet är så mycket mer än så. Man bråkar, man blir sams, man skriker och man säger snälla saker. Varför nämner vi aldrig sånt på Instagram? Att det är skit att vara tillsammans ibland? Kärlek och tvåsamhet är tufft, det består av tillit och kompromisser.

Trots det jobbiga kan jag inte vara mer tacksam att det är just han jag har spenderat det senaste året med. Han är verkligen mitt största fan, och det finns ingen jag hellre vill ha vid min sida just nu.

Please follow and like us:

När inget var kul längre.

När inget var kul längre: En vår av stress och ångest.

Jag minns att innan jag började plugga sa min vän C till mig att allt skulle förändras. Jag skulle börja gilla nya saker, bilda annorlunda åsikter och bli lite påverkad. Någonstans kring jul tappade jag suget inför att skriva. Hon sa att det var viktigt att försöka att vara sann mot mig själv och vad jag ville, det kändes defust, men hon berättade att var vanligt under utbildningsåret och det är viktigt att veta vad man går in för att uppnå. Jag har jobbat så mycket senaste året. Skrivit, skapat, arbetat i grupp och hela tiden haft nya utmaningar. Det har nog varit ganska tufft, speciellt när man som mig går igång mycket på att prestera.

I julas hade jag ett stort projektarbete, samtidigt som jag precis börjat ett (drömmigt) jobb och jobbade i butik på sidan om detta. Jag hade inget lov, utan var enbart fokuserad på att avsluta saker. När jag hade jobbat klart mina timmar i butik så skulle jag också hinna fira jul, vara en rolig kompis och en flickvän till en kille som var utmattad, jag skulle vara stöttande. Det var mycket. Julen tog slut, timmarna i butiken blev mindre men projektarbetet accelererade. Det skrevs texter, byggdes hemsidor och skapades innehåll. När projektet var klart var jag så trött, något som kallas post-production blues. Jag minns att jag skulle på en grej hos min pojkväns syster. Jag bara grät och grät, helt inkapabel till att resa mig upp. Jag kom inte iväg, jag stannade hemma och låg i sängen hela dagen. Såg ett avsnitt av en serie, somnade, såg ett nytt, somnade. Så höll det på hela den dagen. Jag hade två dagars återhämtning, sen var det dags för ett nytt projekt. Praktiken. I sex veckor kastades jag in i arbetslivet, det var så jäkla kul. Jag jobbade med PR 9-17 varje dag, det var drömmen. Men jag gick på sparlågor, när jag var klar handlade allt om att släcka bränder . För jag hade inte haft en lugn stund på nästan 2 månader. Min mage började krångla, jag blev flåsig av minsta lilla backe och kände opepp för allt. Ingenting var kul längre.

Någonstans kring jul tappade jag suget inför att skriva.

Vad gör man när inget känns kul?

Jag minns att någon dag kändes allt så tungt att jag inte kunde gå till skolan. Fick ångest för minsta lilla grej. Jag var så hård mot mig själv. Det fanns ingenting som dög, jag jämförde mig med precis allt. Så jag ringde vårdcentralen, sa att jag behövde prata med någon. För det som pågick i mitt huvud var ohållbart. Jag hatade vad jag gjorde, hur jag såg hur, hur jag var och mig själv. 6 veckor senare satt jag hos en psykolog på Åsö Vårdcentral. Jag fick berätta om mig själv, jag minns att jag till och med fick ångest för det. Att jag tråkat ner 45 minuter av hans liv med mina problem som kanske/kanske inte var på riktigt. Han fick mig att rätt snabb förstå att det jag kände var på riktigt. Att saker som har hänt mig hade legat och grott länge, tillräckligt länge för att jag ska ha skapat strategier och sätt för att överleva. Sätt som skadar mig själv. JAG skadar MIG. Det var en sån konstig känsla.

Sen blev det roligt igen.
Sen blev det roligt igen.

Så jag började göra vettiga saker. Gå till Psykolog, sova mycket och bara blir frisk. Försökte att inte göra någonting vissa dagar, lata mig rejält och bara andas. Nu kanske det låter lätt, att man bara bli frisk. Jag är fortfarande inte där, men jag försöker. Jag skippade det där jobbet som var välbetalt och bra för min framtid för att ta hand om själen. Idag jobbar jag några dagar i veckan nu under sommarlovet. Jag gör saker som får mig att må bra, typ som att träna, meditera och läsa. Helt plötsligt blev allting lite roligare. Jag vill träffa mina vänner, jag vill skriva igen och jag ser fram emot saker. De där sakerna jag drömde om, de känns lite tydligare. Jag har en tydligare vision och det känns lättare. Livet känns förbannat kul.

I höst ska jag börja mitt drömjobb. Om någon hade sagt det här till mig för ett år sedan hade jag knappt trott dom. Nu står jag här och allting jag har gjort har jag klarat på egen hand. Det är en häftig känsla. Ta hand om livet och era drömmar, det blir så jäkla tufft annars. 

Please follow and like us:

Mensen från helvetet och uppdatering från förra veckan.

Med en morlande mensvärk från helvetet så ligger jag nu i soffan och hoppas på bättre tider. Mens är vidrigt, och blir fasiken bara värre med åren. Som unghöna fanns det en tid i mitt liv då mensen var som en libressreklam för mig. Ni vet, man sätter i en bind, några blå droppar kommer och man fortsätter spela tennis typ. 1. Vem fan gör NÅGON typ av fysisk aktivitet i VITA KLÄDER under första dagen av mens. 2 VEM FAN GÖR NÅGON TYP AV AKTIVITET. Som unghöna var jag också så mycket enklare att ha och göra med under mens. Under min PMS-period försöker jag ju förfan köra min relation i väggen varje månad, äter allt som kommer i min närvaro samt fullkomligt gå ner i mitt mörka inre. Men nu  ska jag sluta prata om detta.

Har på sistone försökt minimera min datatid, för att minimera stressmoment. Speciellt när jag har haft helger som denna, så därför uteblir vissa saker som planerat. Men att skriva har faktiskt börjat bli kul, något som gör mig glad. Såhär kommer en lite uppdatering från förra veckan.

VECKANS KÄNSLA
Lugn. Har ej så mycket som pågår i mitt huvud längre, vilket är skönt. Det här med återhämtning som min psykolog tjatade om och jag mest tyckte att han var lite knäpp i huvudet – allt blev helt ärligt så logisk. Satt och pratade med H om stress, och när hon hade i en jobbig skolperiod varit hos hälsokosten och blivit rekommenderad lugnande när hon mest ville bli skarp i huvudet. Faktumet är att för att sluta bli stressad måste man hitta lugnet -> för att sedan bli skarp. En logisk insikt när man är frisk, men annars… Not so much

VECKANS SÄMSTA
Kan ha varit mitt PMS-monster som var framme. Var en ond häxa där i några dagar. Var helt övertygad om att världen hatade mig, var rätt hård mot min kärlek och ville göra slut var och varannan minut samt var extremt elak mot mig själv och min kropp. Varför ska man vara så jäkla elak mot sig egentligen.

VECKANS NÖJE

Hade en ljuvlig helg. Allt från dejtnight med skatten(även fastän jag var vidrig), till en oplanerad utgång som slutade när solen var uppe och världens härligaste spelning med bästa Julia Millläng som blev till en middag jag aldrig ville gå hem från. Jag älskar sommar när den är oplanerad. När det bara händer saker.

VECKANS VIKTIGASTE

Jämför inte andras yttre med ditt inre.

JUST NU

Ligger jag i min ljuvliga soffa med en kopp te, jag hör snarkningar från sängen och känner mest att livet är rätt ok.

VECKANS GODASTE

Jag och Nils var på dejt på den här restaurangen här om kvällen. Massa Italienare och god pasta, gå dit.

VECKANS MUSIK

Helt ärligt har jag enbart lyssnat på meditationsmusik. Rekommenderar alltid den här låten.

PLANER FÖR NÄSTA VECKA
Den här veckan ska jag jobba en del, det är ungefär så långt mina planer sträcker sig. Älskar att vara planlös.

Please follow and like us:

Maj: Vad hände? Sol och en jävla massa sol.

Maj maj måne…. jag kan lura dig till Skåne. 

Summering av den senaste månaden. Nu börjar vi om och går in i den ljuvligaste årstiden. SOMMAREN.

Maj maj maj! Världens finaste väder.

MÅNADENS HÖJDPUNKT:
Vädret. Kan vi bara diskutera vädret den här månaden? Har gått i bara ben non-stop. Har även lyckats bränna mig över hela låret. Vad som än händer så kommer jag vara evigt tacksam för den här månaden. Det är även fett att jag lyckats spendera en hel månad till mitt välmående, tagit hand om kropp och själ. Typ som att t.ex. börjat gå i terapi osv. Jag är så himla stolt över mig själv. Något som också varit helt fantastiskt är att min bästis flyttat till grannön. Också har trägården öppnat.

Bästis har flyttat till gamla stan.
Min bästa bästis våning mitt i gamla stan. Tror inte ni fattar hur fantastiskt?

MÅNADENS BOTTENNAPP:
Tentan. Den där vidriga jävla tentan som skapade så mycket ångest. Jag har aldrig känt mig så lättad som när den var klar. Avslutat kapitel. Finito. Har även varit lite kämpig på självkänslafronten, vill hinna med så mycket och vara så himla mycket. Det suger verkligen att inte räcka till. Har även haft en liten energidipp, känner inte riktigt igen mig själv ibland.

Hann med en ljuvlig middag hos mamma.

MÅNADENS RESA:
Har inte rest speciellt mycket. Inget alls faktiskt. I maj månad har jag knappt lämnat innerstan. Deppigt. Längtar efter lite frihet och liv. Skulle vilja resa mer framöver. Dessvärre säger plånkan stopp framöver. Känner lite att det handlar om överlevnad tiden framöver.

Lillskatten och Nisse, så jäkla mysigt att vara hundvakt.

MÅNADENS KÖP:
*går igenom mina kontotransaktioner* JAHA, jag har knappt köpt något kul typ. Förutom typ ätbara saker och en enstaka öl här och var. Okej nej men vänta. Köpte ett serum. Helt fantastiskt om jag ska vara ärlig, ser ut som en nyponros vissa dagar. Okej så mycket av en överdrift. Ibland.

 MÅNADENS LÄRDOM:
Mitt i min tenta och totala livskris så slogs jag av en sak. “Livet är bara livet”, varför ta allt så jävla seriöst egentligen?

 

Please follow and like us:

När man bara är TPL – vad ska man göra liksom

 

Vem fan är TPL? Ja, förutom jag.

“Elinor säg det inte. Ingen säger TPL längre” Jo jag gör det, för just nu är jag jävligt TPL. T P L = Trött på livet. Just nu är det en enda stor röra, problemet är tentan. Den där jävla tentan. Fyfan vad jag hatar den. Jag har bestämt mig för att jag kommer klara den. Det finns inget annat. Dessvärre har jag i nästa en veckas tid gjort allt i min makt för att inte öppna den där hemska boken.  Nu är alla kapitel lästa, osäker om jag har tagit in ett ord. Men jag har försökt så gott det går. Nu är det bara det stora jobbet kvar. Det vidriga just nu är vädret. Det är så vackert, och antingen sitter jag och pluggar eller har dåligt samvete för att jag inte gör det istället för att vara ute och njuter. Sakta men säkert dör jag. Om tre dagar är det över, det är det som håller mig vid liv. Hatade Nils så mycket imorse, nej hata är ett starkt ord. Jag var bara avundsjuk över faktumet att han åkte ut till Dalarö för lite hederligt skärgårdshäng á la prips blå medans jag var kvar i stan med näsan i boken. Men nästa vecka är det min tur, som jag ska njuta.

Jag har ju som sagt tagit tag i saker, och som en del av min fixa allt-fas så har jag börjat träna. Jag går alltså numera runt med en konstant träningsvärk, jämt. Jag har ju knappt under de senaste åren rört mig eller ätit speciellt bra. Let’s just say frigörelseår som har involverat så mycket öl, sena nätter på Max vid norrmalmstorg och minimal träning. Så när min kropp och psyke gick sönder så beslutade jag mig för att förändra mycket. Där av träning, springvarv genom parken och en rätt ok IBS-diet. Vaknade av att jag var helt öm vid magen, vågade inte göra några hastiga rörelse FÖR ATT det kändes som 1. en enorm bebis som typ STUDSADE genom min mage. 2. Typ som att jag hade haft för tighta byxor en utekväll och inget blod hade passerat på 8h 3. Som att jag hade en läskig typ av inre blödning som den som skedde 2008 när jag sträckte mig efter en brödrost. Asså sen slog det mig. JAG HADE TRÄNINGSVERK. Jag var inte längre döende Lilla kroppen förändras, ska börja bli lite snällare mot den.

Igår vad jag på fredagsmiddag hos mina föräldrar. Bettan var där, hon kanske är livets finaste människa. Mammas vännina. Faktumet är att jag alltid känner mig så befriad när jag är runt henne. Hon är som hon är, så Wild Spirit på något sätt. Diagnoser, psykisk ohälsa och lyckopiller. Hon är iallafall den hon är, hon skäms inte. När jag började plugga sa en bekant till mig att jag inte skulle glömma vem jag var, jag trodde inte alls det skulle hända mig. Jag som är så stark. Det är nog lätt hänt i min bransch, man tappar fotfästet och börjar springa åt fel håll. Jag ska börja hitta tillbaks till min grund, jag är påväg att hitta tillbaks. Tills dess är mitt tips att omge dig av folk som inspirerar dig och hitta urlåten. Låten som tar dig till ditt inre, som får dig att leva ut. Just nu är det här min urlåt.

Så ja – Trött på livet. Jag kämpar på.

Please follow and like us:

My god is me – om att sätta sig själv i första rummet och omge sig av vad du förtjänar.

My god is me

 

My god is me: Är jag guden?

My god is me, då är alltså jag guden? Jag är alltså ansvarig över mig själv och mina handlingar. Dom senaste veckorna har varit överväldigande. Det har varit mycket i skolan, mycket på jobbfronten och inte minst på relationsfronten. Men jag chockas över hur kul jag tycker att allting är. Jag har blivit någon som säger ifrån när det känns fel, jag tränar för att orka med min kropp men också mitt sinne, jag har numera börjat äta rätt för att min kropp fullkomligt höll på att gå i bitar och jag ska börja gå i terapi.

För några månader träffade jag ett medium, hon sa att jag befann mig i en metamorfos-fas. Att allting har varit ganska kämpigt fram till nu, att jag nu lever i förändring som kommer leda dit jag vill. Jag skapar mina förutsättningar för framtiden. Vikten att ta tag i saker är mäktig. Faktumet är att jag älskar att ta kontroll över saker och vända på det. Jag älskar att se förändringen att jobba mot något mer hållbart. Jag älskar att ta beslut som gör att man inte längre går ner en mörk och ganska destruktiv väg. Jag tycker bara det är förargligt att det tagit sån tid.

En av de viktigaste sakerna jag har lärt mig i denna lite självsökande men också självläkande period är period är vikten av människor du väljer att omge dig av. Faktumet är det känns fullkomligt avgörande. Välj med omsorg för det är så lätt att hamna i dåliga energier. Jobba med människor som peppar dig och gör saker som inspirerar dig, häng med människor som är kul och få dig och skratta och lev med någon som lockar fram det allra bästa i dig. Annars är det bara att gå vidare.

Det var det. Trehundra ord av livscoachen Alderbro.

Lev fucking väl. My god is me. 

SparaSpara

Please follow and like us: