Nya jobb och nya tider.

Uppdatering från den senaste tiden. Jag har haft fullt upp, det har inte funnits någon tid att ta upp datorn. Men nu kör jag en lite snabbuppdatering. Jag har alltså skaffat mig ett nytt jobb, eller ja praktikplats. I tio veckor framöver kommer jag att hänga på produktionsbolaget Tomma tunnor. Bolaget har bland annat gjort den här produktion. Det här jobbet har varit lite av en dröm för mig, jag har alltid varit väldigt förtjust i bolagets produktioner och nu är jag mitt i dem. GAAAH. Nyp mig i armen tack. Jag fixar och trixar med det mesta, antar att min roll är typ Koordinator. Jag researcher, hittar spännande människor och lever livets glada dagar.

Nytt jobb på produktionsbolaget Tomma tunnor.
Jag har ett nytt jobb, eller ja. Jag är en såkallad Intern.

Uppdatering från jobbet är väl att jag trivs jättebra. Bra på så sätt att jag verkligen gillar det kreativa arbetet, fasiken vad kul det är. Att se en idé födas och sedan utvecklas är en grym känsla. Det är ju precis det här jag har velat syssla med, fasiken vad roligt det är. Så glad är jag för denna plats, känner att den här tiden kommer vara så bra för mig och mina drömmar.

Produktion på min praktik
Här om veckan kickade vi igång en ny produktion.

Uppdatering från jobbet är väl att jag trivs jättebra. Bra på så sätt att jag verkligen gillar det kreativa arbetet, fasiken vad kul det är. Att se en idé födas och sedan utvecklas är en grym känsla. Det är ju precis det här jag har velat syssla med, fasiken vad roligt det är. Så glad är jag för denna plats, känner att den här tiden kommer vara så bra för mig och mina drömmar.

Det är fint med nya tider. Jag gillar det, friska vindar liksom.

Please follow and like us:

Den sista kvällarna – alla vägar leder till Dalarö.

Kräftskiva på Dalarö

Igår var verkligen en av sommarens sista kvällar. Den var ljuvlig. Kall men ljuvlig. Det känns sorgligt men samtidigt fint. Kvällarna har varit många den här sommaren, den känns så oändlig på något sätt. Det känns som en evighet sen midsommar, nästan som ett annat liv. Jag kan inte skatta mig lycklig. Lycklig för att jag får vara men om, men även för allt som kommer. Den här sommaren har jag läkt, blivit hel. Något som kändes omöjligt för ett tag sedan. Igår tog vi iallafall bussen vid 16:14 för att åka ut till Dalarö. Där vankades det kräftskiva på Wolgers Udde.

Kräftskiva på Dalarö
Himlen var rosa och det kändes som att livet var på paus, kvällen tog aldrig slut. 

Vi dansade, drack vin, det badades och alla var in the moment. Känns som att man allt mer sällan är just där, in the moment alltså. Imorse var det ett trasigt gäng som krigade till bageriet. Vi sa hej då, tackade för sommaren. Någon skulle flytta till Lund, en annan till New York. Jag är så tacksam för att jag har välkomnats in i detta magiska samhälle. Det fina med livet är att precis alla vägar leder till Dalarö. Magiskt på något sätt.

På en brygga.
På en brygga. Bild tagen av Clara Wolgers.

Nu är jag hemma. Väskan är packad och allt är förberett för morgondagen. Jag är nervös, pirrig i magen och exalterad. Imorgon är början på ett äventyr, något nytt. Jag har ingen aning om vad som kommer hända, men jag har en bra känsla. En känsla över att allt komme falla på plats. Jag är tacksam för den här sommaren, allt fint jag har upplevt. Det kan inte bli så mycket bättre än så här. Jag är tacksam för dessa sista kvällar. Jag kommer minnas dem när allt känns mörkt och kämpigt It’s all happening. 

Please follow and like us:

Drömmar och tillit – it’s all happening.

Drömmar. Säg dom högt, lita på dig själv och universum, lev och nyp dig själv i armen när dom hände. It’s all happening precis så säger Penny Lane i filmen Almost Famous. Jag älskar henne, känner mig så lik hennes energier och hennes kraft. Men också hennes tillit. Tillit till att ständigt nya äventyr är runt hörnet, öppna ögonen. Se dem.

Det här inlägget är flummigt. Så scrolla vidare om sånt inte intresserar dig. Om du har läst den här bloggen så vet du att jag har kämpat på rätt rejält senaste tiden. Men jag har aldrig stannat upp i tanken av att min tid kommer, nej för tusan. Min tid är här. Jag som ständigt har tänkt sen, har nu velat stanna tiden och ta in precis allt jag får.

För ett år sedan befann jag mig inför ett stort äventyr i mitt liv, det var läskigt. Läskigt för att man helt plötsligt skulle börja levererar. Det har varit kämpigt för mig att sätta gränser, gränser för hur mycket man kan göra. Hur lång tid kan man egentligen lägga på ett pressmeddelande? Hur gör man en strategi? Vad är det egentligen jag vill göra?

It's all happening.
It’s all happening.

Vad vill man göra egentligen?

Här om dagen satt jag på en lunch med ett par klasskompisar. Vi scrollade i kalender, insåg att det bara är endast några få månader kvar. Vi pratade om den tredje praktiken. Möjligheterna kändes omöjliga. ”Jag måste lista ut vad jag egentligen vill” sa en av oss. Det är kanske just det som är det svåra. Att bestämma sig för någonting och faktiskt köra, visst kan man ändra sig på vägen. Men att ta det där första steget. Det där då allting förändras.

It’s all happening.

För lite drygt två år sedan skrev jag att jag ville jobba med en specifik person i en dreambook. Jag skrev varför jag inspirerades av just den här människan, vad jag ville pyssla med och hur det skulle få mig att känna. På måndag börjar jag det jobbet, hur jävla häftigt är inte det?

Våga dröm. Ha inga filter. Gör det av rätt anledningar. Känn tillit. Sen löser sig resten.

Precis som Penny Lane säger – ”It’s all happening”

Please follow and like us:

Om att vilja vara en bra människa | viljan och drivet.

Att vilja bli nåt bättre, en bra människa.

“Men du blev ju en bra människa, tänk på det.” säger min psykolog och jag känner ett lugn i det. De senaste året har kampen om att inte räcka till, och att göra rätt. Att tvivla på sin förmåga, värde och drömmar har speglat det mesta. Man tvivlar för man ifrågasätter varför man gör vissa saker, gör jag det för min skull eller någon annans? Det går till en punkt där hela ens livsval ifrågasätts. Vad är det jag egentligen håller på med? Varför gör jag det här?

Meditationsstenar, ett steg till att vara en bra människa.
Grunden för mig och mitt välmående just nu styrs väldigt mycket av meditation. För att vara en bra människa behöver jag mitt lugn.

Det hela grundas i något som har varit. En tid som är passerad, relationer man har haft, samtal som aldrig har hänt. Jag har lärt mig att sörja det som jag inte fått, istället för att bli arg har jag valt att sörja det svåra. I en annan tid, en annan plats och med andra människor hade saker och ting förmodligen varit annorlunda. Men det som är viktigt är att man inser att man faktiskt är en bra människa trots allt detta. Att den inre styrkan man bär på kommer att ta en långt, längre än vad man någonsin kan förstå. Det gäller att ta det man känt varit jobbigt, sörja det och sakta men säkert gå vidare. Kanalisera den förmågan på bästa möjliga sätt.

Solen sken. Jag sprang runt i min kaftan. Fan vad härligt allt var ljuvligt. Ni följer mig på instagram va?
Solen sken. Jag sprang runt i min kaftan. Fan vad härligt allt var ljuvligt. Ni följer mig på instagram va?

Att vara en bra människa är viktigt, att kämpa på och göra det bästa man kan. Ibland räcker det inte till, och det måste också få vara okej. Att vara en bra människa handlar ej om att prestera, det handlar om att lyssna på sig själv, sina behov och sina drömmar. Jaget är viktigast, sekunden du slutar vara sann mot dig själv och dina värderingar känns det ofta som man förlorat. Lyssna inåt, lyssna åt dit du vill. Om ge dig av människor som göra dig gott, sträva efter att vara tillräckligt. Det är att vara en bra människa. Sen löser sig allt annat.

Please follow and like us:

Måndagsblues – känner mig nästan helt svart i själen.

Svart är ingen färg det är så man känner sig.
Svart är ingen färg det är så man känner sig.

Hörde jag måndag? Jag som alltid har älskat måndagar för att det är en nystart kände starkt att jag ej ville lämna sängen imorse. Något typ av höstrusk har nått Stockholm och den där sommaren så pågick för några veckor sedan är som bortblåst. Just nu vill jag bara gömma mig, det är så mycket som pågår i bröstet, nervositet för praktiken men även för livet i allmänhet. Jag försöker intala mig själv att allting kommer bli bra, och någonstans i bakhuvudet vet jag sanningen. Men annars är det som om mitt huvud tar mig  på en rätt så utmattande resa varje dag. Kämpa Elinor. Det kommer bli bra.

Boken tack farfar har varit dagens projekt.
Boken “Tack farfar” har varit dagens projekt.

Måndag betyder nytt projekt, och jag älskar nya uppgifter. En lärare som jag just nu har äger förlaget som givit ut boken Tack farfar. Boken skildrar olika Svenska röster om sitt ursprung. Uppgiften var att skapa innehåll kring denna bok. Det är så jäkla kul att känna hur det går från idéetorka till att små frön dyker upp i huvudet. Har varit lite rädd att komma tillbaks till skolan lite just därför, att jag har varit lite död på idéer. Sakta men säkert börjar jag känna lite säkerhet kring att jag har det inom mig, idéer alltså. Ibland går det bara lite segare än andra dagar.

Måndagssnack, nya favoriten kokosgrö
Måndagssnack, nya favoriten kokosgröt. Nisse tittar alltid vidrigt på mig när jag frågar om han vill smaka.

Nu är jag hemma och ska summera dagens arbete. Är fullkomligt slut i skallen, även fastän jag har jobbat på rätt bra nu under sommaren så är det verkligen annorlunda att vara tillbaks i skolan. Det är verkligen två helt olika delar av hjärnan som får jobba. Jag känner verkligen mig så tacksam och priviligerad att få plugga det jag gör, men fasiken vad kämpigt där är att ständigt vara kreativ.

Ikväll ska jag förbi gymmet och pyssla klart med dagens uppgifter. Där fick ni ett vardagsinlägg från min intensiva måndag, kul va?

Please follow and like us:

Samtal på Österlånggatan 17.

Österlånggatan är hennes favoritgata. Det kändes symboliskt när jag föreslogs att vi skulle ses där. Inte visste jag att det var hennes bästa gata. Nu bor hon ett stenkast där ifrån idag, mitt i gamla stan. I något som liknar en våning. Där bor hon, min bästa kompis. Igår den 16 augusti fyllde min bästis 24år.  Den 16 augusti är inte bara hennes födelsedag, det är också dagen vi sågs för första gången. För lite drygt åtta år sedan satt vi båda i ett klassrum vid Gullmarsplan, jag minns inte henne såväl från den tiden. Tyvärr, jag kan nästan önska att vi hade mer minnen från den tiden. Men det spelar typ inte så stor roll, för min bästa kompis. Det blev hon tillslut.

Österlånggatan 17 och ett glas cava
Hedvig på världens mysigaste uteservering på Österlånggatan 17.

När vi satt där på uteserveringen så var det som att tiden stod still. Vi hade så mycket att prata om. Om allt som hänt det senaste åren, hur tufft det har varit men också hur hoppfulla vi kände för framtiden. Vi pratade om tiden som har gått, vännerna vi har haft men också dit vi vill nå. Att vara 23 kom vi fram till har varit den absolut jobbigaste åldern. Fan vad kämpigt det var. “Jag är så trött på att bara känna mig ledsen” sa hon. Det är så jävla sant. Ledsen orkar fan ingen vara efter ett tag.

Österlånggatan 17 har den bästa cavan
Hon är så gullig, och singel. Hett tips, hon ska bli stammis på restaurangen. Bara att charma henne.

Vi började prata om vad vi drömmer om att göra, vilka kontor vi vill jobba på och vart vi vill bo. Om Costa Rica, drömmen om New York och vår nya fuck you all-mentalitet. Det jag älskar mest med henne är nog våra samtal, skratt och tankar: det borde spelas in. Det borde nästa vara en tradition. Att varje födelsedag ta en drink med sin bästis och summera vad det senaste året har inneburit. Uteserveringen på Österlånggatan var optimal för den här typen av aktivitet, inte minst när servitören bjöd på påfyllning för att det var födelsedagsfirande.

Sen gick jag över stadsgården och det trasiga slussen hem. Allting känns så svindlande just nu, tiden och drömmarna. Det känns så rimligt, så nära och så på riktigt. Det är bara att åka med nu. Det är så häftigt.

Please follow and like us:

Q/A med Elinor Alderbro.

Q/A med mig själv, får man ens ha det?

På sistonde har allt fler människor tittat in på den här bloggen. En ökning på ungefär 200%, och jag blir chockad över hur många som faktiskt är intresserade av mitt extremt ocoola liv. Så därför tänkte jag köra en lite Q/A med mig själv. Ja, med frågor jag hittar på till mig själv men även tänker svara på. Kul va? Känner ungefär noll entusiasm av er läsare inför det här ÄR NI REDO? Om ni scrollar igenom detta finns det riska att ni missar extremt juciy stuff så håll kvar.

Varför heter du Elinor?

Bra fråga. Tycker det är ganska trist namn om jag får säga det själv. Men har fått höra genom åren att det är ett ganska passande namn för just mig. Does that make me a tråkig person? I alla fall så hette min farmor Disa Ellionora Petersson, där av namnet Elinor. Det som är mycket komiskt är att min kusin heter Elin. Vilket praktiskt taget är samma namn. Kunde mina föräldrar alltså inte ha haft lite mera fantasi än att döpa deras barn till något annat än deras syskonbarn? Jaja, nu heter jag Elinor och så är det.

Q/A med mig själv.
Le stort. Glöm ej det.

Drömresemål just nu?

Just nu har jag fått en dille av tanken att åka till Costa Rica. Tanken föddes när jag och min bästis anmälde oss till en tävling för att vinna en surf- och Yoga resa. Nu är det de enda vi kan tänka  och prata om. Drömmer att kunna kombinera träningen som yogan ger, lugnet av att surfa samt skönt beachhäng med färgglada drinkar och goda tacos är den ultimata kombon. Drömsemester ju.

Favoriträtten?

Jag och Hedvig åt en helt grym tacos under way out west. Friterad avokado, men rödkål och en chillimajo. Så jäkla gott att jag höll på att dö. Annars börjar vi gå mot mörkare tider och jag drömmer om att äta en riktigt bra kantarelltoast alternativt en svampgryta av någon sort.

Q/A om framtiden

Vad ser du dig själv om två år?

Om två år hoppas jag att jobba som projektledare, innehållsperson och producent för någon kanal. Jag hoppas att jag går till ett jobb som jag tycker är grymt kul och känner mig inspirerad och peppad. Jag har flyttat in i en större lägenheten, med ett sovrum som är i någon puderrosa nyans och ett kök där det finns plats för livliga middag. Jag kanske har skaffat mig den där hunden jag alltid drömt om, samt har ett jobb där jag kan semestra mycket och vila upp mig för allt roligt som ska hända. Jag har hittat en balans inom mig själv och blivit en starkare person i psyket. Jag har börjat skrivit krönikor för roliga uppdragsgivare och pratar på radio med jämna mellanrum. Allt känns jäkligt peppigt igen helt enkelt.

Gör bara sånt som gör dig glad.
Gör bara sånt som gör dig glad.

Vad är en egenskap du tycker om mycket hos dig själv?

Kanske min egenskap att jag alltid ser det positiva i allt. Jag försöker verkligen alltid att se världen ur ett par rosa glasögon( Alltså en värld där allt är glatt), genom att göra det har jag upplevt att livet för det mesta blir en bättre plats och att man faktiskt har orken att våga drömma och se saker hända. Visst, jag har faser som är mer jobbiga än andra. Men jag försöker hela tiden att sträva efter att se det som är roligt.

Några livsråd du skulle vilja ge just nu?

Okej, här kommer dom. Läs den här boken. Lyssna på låten Girl is a gun och besök den här butiken. Alla svar finns inom dig, glöm aldrig det. Lita på dig själv.

Please follow and like us:

En tisdag i mitt magiska liv – vardagslunk.

Tisdag kan ju vara världens tristaste dag. Trots detta har ag har förstått att sånt här är uppskattat ibland. En dag i mitt magiska liv- inlägg. En typisk ledig tisdag helt enkelt. Helt ärligt kommer det ej bli så mycket lediga dagar denna termin, så bäst att passa på när man kan. Jag vill varna för att denna dag var extra glammig. OBS! Vet att detta ej räknas som glam, men ändå. Men iallafall ni får haka på.

Frukost på delselius
10:30, möte på Delselius.

Efter en snabb frukost hemma imorse mötte jag upp Pauline. Pauline och jag har en gemensam kompis, och har därför följt varandra på sociala medier ett par år. Pauline är delägare och grundare till ett företag som heter Olpavia, som säljer kaffe. Vi tog ett litet möte för att lära känna varandra men också bolla lite idéer inom PR  för företaget. Det var så himla kul och peppig stämning. Så roligt att få bidra med lite idéer, kommer verkligen gå superbra för tjejerna.

12:00 jobba av lite saker hem ifrån.
12:00 jobba av lite saker hem ifrån.

Hade lite saker som har legat och stört mig i mejlkorgen. Härligt att få jobba undan saker, få skriva lite och har lite struktur över den kommande tiden. Vill verkligen stressa så lite som möjligt i höst. Bara njuta. Älskar att jobba av sånt som stör.

Grandpa höstnytt vid nytorget.
13:00 Nisse skulle köpa en present, så vi hamnade på Grandpa vi nytorget.

Nils skulle köpa en present till sin mamma, så vi tog oss ner till nytorget. Grandpa är verkligen en av mina favoritbutiker här på söder, gillar verkligen allt som finns där. Älskade verkligen alla örhängen på bilden ovan. Vill verkligen go banans inför hösten med olika typer av örhängen. Så jäkla snyggt.

Ring från Edblad, blommor.
14:30 Tillbaka i lägenheten.

På eftermiddagen vad jag tillbaks i lägenheten för att organisera lite små saker samt beundra min nya ring. Fick den av Hedvig som försenad födelsedagspresent. Jag blev så jäkla glad, och så himla mig. Förundras över hur väl hon känner mig. Vet ej så mycket mer än att den kommer från Edblad.

klippte håret på Creative Headz Götgatan
16:00 klippte håret på Creative headz

På eftermiddagen hamnade jag hos frisören för att ta hand om årets sommarbarr. Varför blir håret så jäkla slitet efter sommaren? Nu ser det iallafall mer välvårdat ut och livet känns lite mer i harmoni. Och det var nice med ett glas prosecco.

Sen gick jag hem och åt pasta med vegobullar och grät till allsång på skansen. Ja, ungefär så var det. Det var min tisdag.

 

Please follow and like us:

Way out west: tips från coachen.

Way out west, livets ställe. I år var det femte året jag besökte världens bästa festival även känd som Way out west. Som snart 25-åring känner jag självklart skillnader från när jag först gången besökte festivalen som 20. Jag minns min första festival som det absolut bästa jag varit med om, tre dagar av oändligt mycket skratt, dans och musik. Fan vad vi festade på, tre dagar bestående av oändligt mycket shots, drinkar och hångel. Nu är jag äldre, fokuserar på lite andra saker än bara party och snubbar men fan vad kul det är.

Way out west 101, hur man håller en hel helg på världens bästa festival:

way out west med min bästa kompis

Här är jag med älskade bästis, min favoritmänniska.Mitt första och typ bästa tips är att åka med någon/några som du vet brukar gilla samma sak som du. Blir lätt dålig stämning om man har helt olika syn på hur festivalen ska va, vilka spelningar man vill se och vad man ska göra. Kommunikation är verkligen viktig här. Självklart måste man kompromissa som med allt, men var tydlig med din vision. Det ska ju liksom var kul att vara på festival.

Varannan vatten på Way out west
Viktigt att dricka mycket vatten.

Så jäkla viktigt att dricka mycket vatten. Du ska hålla i tre dagar. Så jäkla lätt och dricka några öl, och sen några till. Antingen blir man supermegatrött eller dyngrak. Inte värt att missa sina favvospelningar för att det blev lite för mycket i öltältet. Varannan vatten är verkligen en grym regel, men mycket underskattad.

Way out west : saker du ska tänka på.

Spelningar på området.
Va selektiv med vilka spelningar du vill gå på. Här

Way out west är en festival med många olika musikgenrer, i tre dagar tid är det spelningar dag och natt. Det är omöjligt att hinna med alla. Var lite selektiv med vilka du faktiskt vill se, gör en priolista. Sen blir allting annat bara plus. Det är helt ok att bara gå på två spelningar en dag, du ska orka hela festivalen. Det är liksom inte kul om man springer sick-sack på området i en puls på 200. DET SKA VARA KUL.

YAKI-DA är ett måste på Way out west
Missa inte Yaki-da. Det är livets klubb.

Yaki-da är ett måste under way out west-veckan. Det är kanske världens bästa klubb. Fyra våningar, olika barer och en jävla massa musik. Man har liksom alltid kul där. Ni måste prova det. Ett väldigt bra ställe för såkallad kändisspotting. Har lyckats pricka in Alexander Skarsgårds besök på klubben de senaste fyra åren. I år kände jag nästan en lite blick som utbyttes. Eller så var det helt i mitt huvud. Man träffar alltid någon skön lirare där. Ett måste helt enkelt. Din helg kommer inte var detsamma utan ett besök där.

Glad tjej på way out west.
Har har ni världens bästa människa.

Dansa, lev, skratta och sjung. Du kommer att ha the time of your life här. Tvivla inte, åk bara. Njut av varje sekund av denna magiska festival. Starta dansgolvet på egen hand, det är himlen på jorden. NJUT. Btw, glöm inte regnjackan hemma. Det regnar alltid minst en dag på festivalen. Way out west for the win.

Jag längtar redan till nästa år.

Please follow and like us:

Ångest att komma tillbaks till skolan – hur man överlever de första dagarna efter semestern.

Komma tillbaks till skolan – ångest, som en jävla brev på posten.

Igår anlände jag tillbaks till Stockholm med en tomhet i bröstet. Efter en helg av skratt, fest och glädje var det som att allting fullkomligt gick sönder när jag kom hem till den varma lägenheten. Luften hade stått stilla trots detta upplevde jag en kyla. Det regnade utanför fönstret och allting kändes bara hopplöst. All pepp för att börja på nytt var bortblåst och allt jag ville göra vara att börja gråta. Gråta för att Way out west var över, att sommaren var slut och att skolan skulle börja. Jag var inte redo, inte än.

Tjej upplever ångest inför skolstart.
Här var tårarna oundvikliga.

Ni som inte följer mig på Instagram, gör det. Jag är ett komiskt geni, ibland. Men igår var det bara ångest. Att börja skolan var lite som en jävla käftsmäll. Jag känner mig en aning skör efter min vår, och livrädd att jag ska falla tillbaks i fel vanor. Men samtidigt är jag så stolt över mig själv och mina framsteg, att jag känner mig starkare än förr. Men det som känns läskigt är faktumet att jag påbörjar mitt sista skolår. Två år av studietid kändes som en evighet förut, som att jag skulle veta precis vad jag ville och ha verktygen för att nå dit. Men det är ju ingen tid alls. Blir man någonsin redo? Vet man någonsin vilken väg som är rätt eller fel? Slutar man någonsin vela?

Om nio månader är jag färdigutbildad, klar. Finito. Jag har nog gått runt och trott att man vet. Att när man blir vuxen då vet man vad man vill bli. Att jag förväntas ha ett riktigt jobb, ett jobb som behöver mig. Det är fasiken en svindlande känsla. Ett jobb där jag kommer behöva leverera ständigt, hur gör man ens det? Hur fan vet man ens vad man vill? Ni fattar ångesten.

Jag överlevde ångesten.

Imorse kändes det bättre. Jag fick massa svar av vänner och bekanta, alla sa att de kände igen sig. Min bästa C sa att jag bara skulle ta det lugnt, att bara ta varje vecka för vad den är. This too shall pass. Jag har mediterat, haft ett nytt mantra och känner sakta men säkert hur kraften börjar komma tillbaks. Idag är första skoldagen avklarad, och jag var ganska duktig faktiskt. 

Please follow and like us: