Webbkommunikatör – ja that’s me.

Webbkommunikatör? LILLA JAG? När händer det egentligen? I April tar jag examen efter typ två år på medieinstitutet. Ja, jag utgår från det iallafall. Examensarbetet inskickat så nu jäklar händer det. Det har varit blod, svett och tårar. Men har det varit värt det då? Jo men det tycker jag faktiskt.

För två år sedan jobbade jag i en reception på en hotellkedja. Mina dagar gick åt till att hälsa gäster välkomna, beställa taxibilar och fylla på med kaffebönor i en svindyr maskin. Jag jobbade med världens roligaste människa men kände hela tiden att det var någonting som saknades. Jag ville skriva, jag ville vara kreativ och hade alltid varit intresserad av den digitala världen. Jag som hade pluggat på universitet tidigare visste att det inte fanns någon akademiker inom mig. Jag ville jobba praktiskt, inte bara läsa om saker. Eftersom jag inte hade sisådär 200 000 kronor över på kontot så var Berghs inte direkt ett alternativ. Valde mellan Medieinstiutet och Nackademin. Landade slutligen hos Medieinstitutet.

Till en början hade jag ingen aning om vad jag ville göra. Det började med skrivandet, så jag utgick från det. Jag vill till en början bli webbredaktör. Sen fastnade jag för strategi och kommunikation, ett naturligt steg blev då PR. Under hela min första praktik/LIA jobbade jag på en PR avdelning för Scandic Hotels. Jag hade så himla kul. I samband med detta hade jag även haft ett stort projektledarcase i skolan. Jag insåg att jag tyckte att det var så kul att driva projekt framåt. Var det kanske projektledare jag skulle bli? Var jag en spindel i nätet-typ av person? Helt plötsligt öppnade sig en möjlighet att praktisera på ett produktionsbolag inför min andra LIA. Här jobbade jag väldigt mycket med kreativt skapande, research, samt hjälpte till att koordinera produktionen framåt. Jag fick prova på allting. Det var så läskigt. Vissa dagar var jag helt skakig på benen och kände mest “Vad fan är det jag pysslar med” men för det mesta var jag så stolt över mig själv, kände mig så modig. Som att ingenting skrämde mig längre.

Under de här åren har jag lärt mig så mycket om skrivande, projektledning, skapande, kreativa processes, marknadsföring, produktion och digitala medier. Men det jag kanske har lärt mig mest är att det är viktigt att vara öppen för de möjligheter som visar sig framför ens ögon. Att hela tiden vara tacksam, nyfiken och inte planera så jävla mycket. Jag är ett planeringfreak, vill ha koll på allt i mitt liv och runt omkring mig. Att släppa på kontrollen har varit viktig för mig. Viktig för min… får man säga framgång? hehe Ibland känner jag att jag har varit lite väl spretig i vad jag valt att praktisera inom, inte alltid gjort vad som förväntats av mig. Kommer jag ens att få ett jobb sen har varit min standardtanke? Men det har alltid känts spännande och bra i hjärtat. Är det inte det som är viktigast?

Förra veckan läste jag en artikel i Resumé om vikten av att inte nischa sig. Läs artikeln här. Jag håller med så mycket, tiden där man ska vara expert på en sak är förbi. Idag är det viktigt att vara flexibel, modig och nyfiken. Jag är så himla osäker vad jag kommer att hamna efter examen. Jag väljer att tro att allt har en mening. Allt jag lärt mig under de här åren kommer på något magiskt sätt att öppna just de där dörrarna som passar mig. Skulle jag uppmana er att söka till medieinstiutet? GÖR DET.

Please follow and like us:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *